Nu SKA jag vara ledig. Så börjar eller slutar ofta mina dagar men så blir det ändå att jag ändå jobbar och fixar en miljon saker. Och ”ska” blir ”ska försöka”. Känner mig inte skapt för att vara helt ledig och samtidigt skulle min kropp verkligen behöva vila. För nu börjar graviditeten verkligen kännas. Fötterna gör ont och förvärkarna känns numera som att förlossningen ska starta när som helst. Illamåendet ska vi inte prata om ???? Ska bara göra klart grejs fast jag vet att jag aldrig kommer bli klar innan bebisen kommer. För när jag är klar med en sak börjar jag med nästa. Igår slängde vi äntligen granen som stått nersågad i hallen och åkte och tittade på ett skåp till matrummet. En superfint kinesiskt skåp som kommer vara ett fint smycke och bland annat agera pysselskåp. Längtar nämligen tills Liana börjar kunna pyssla mer. Det längtar Zoe och Lily också efter. Men när skåpprojektet är i hamn börjar jag fundera på att vi borde ha fler sittplatser i vardagsrummet så filmkvällarna blir mysigare. Och så vidare. Mitt i allt det har vi en ett-åring, en tonåring med distansundervisning, en nästan tonåring med läxor som ska läsas, snart en liten bebis, massa jobb, mat som ska lagas osv. Tur Ramón är föräldraledig. Älskar ändå det livet. När dagarna bara sker, när en varken hinner tänka eller känna för mycket. Älskar till exempel igår när jag och Zoe står i hallen, Liana kollar tv med Lily och Ramón handtvättar Lianas nerspydda kläder efter livets andra åksjuka i bilen. ”Det blir falafel idag va?” säger jag till Ramón som ger världens största leende som svar. Sen går jag och Zoe ut för att parkera bilen, smita in på en second hand butik för lite egentid innan kvällskaoset och sen till vårt falafelställe där gubben bakom disken berättar att apelsin och citron är jättebra när en är gravid.
