Hoppas inte. För jag läste/hörde någonstans någon påstå att ett färdigt hem är ett dött hem, livet förändras och det gör hemmet också. Känns tryggt att aldrig bli färdig samtidigt som att det ibland är det enda jag strävar efter när jag fixar hemma. Vill liksom komma iordning men måste acceptera att det alltid kommer vara i förändring. Dock tar det ju lite tid innan en känner sig hemmastadd i en ny bostad. Även om jag känner mig hemma så är känslan fortfarande att vi håller på att flytta in. Alla saker har inte hittat sin plats än och många fler pusselbitar måste läggas för att få det att funka för en familj på snart 6 personer. Det är både kul och jättefrustrerande. Mest är det frustrerande för att det tar tid och att vi är två som ska bestämma. Vill ju helst att det ska fixas på en dag när jag kommit på något men Ramón vill tänka, känna, titta osv. Ibland kör jag över honom lite genom att till exempel köpa en lampa i födelsedagspresent till mig själv vilket verkligen inte är okej egentligen för skulle bli skitförbannad om han gjorde samma. Bild på mitt och Ramóns sovrum med bebisens säng redo. Tagen i all hast med tavlan på sne mitt i livet. Med det vill jag säga att jag snart ska visa lite bilder från lägenheten. Ni är många som frågat vilket är skitkul, är så pepp på att visa upp vår coola Malmölägenhet! Tänker hela tiden att sen, när den där dörrkarmen är målad eller skåpet är på plats eller julbelysningen är utbytt osv. Men nu är det nära. Snart ska ni få se den sidan av mig som älskar att ha fint hemma. Den normativa inredningsintresserade tjejen ???? Ps. Tryck på hjärtat om ni vill se bilder på lägenheten så lovar jag att skynda på!
