Det går inte att dra en linje mellan livet och konsten. Speciellt inte som småbarnsmamma. Speciellt inte när hela barn- och hemansvaret ligger på mig. Allt flyter ihop. Det som händer i livet sipprar alltid in i det jag gör. Och så tänker jag det är för alla, i alla jobb. Skillnaden är att känslor och tankar i mitt liv blir konstverk.Vissa perioder är helt galna av stress. Vabb, BVC, läkarbesök, utvecklingssamtal med mera äter upp timmarna. Någon vecka har jag bara några timmar i ateljén. Ibland är det bara frustrerande men ofta tar skapandet mig andra vägar när jag är pressad och inte hinner övertänka. Så tidspress kan också vara något positivt så länge det inte pågår jämt. Men att vara konstnär är inte att klämma ur sig något fantastiskt på några få timmar. Det är ett hårt jobb där det mesta känns som ett misslyckande. Jag målar, målar och målar. Testar, ändrar, gör om. Ibland är jag nöjd och då är allt värt. Men det är liksom inget glassigt jobb, det är mycket ångest :)Just nu kompletterar jag också mitt kontnärsjobb med jobb som copywriter, contentskapare och kreatör. Ibland tar de uppdragen mest tid, och pengar behövs. Det är en svår balansgång vart tiden ska läggas mest. Men ju äldre jag blir ju bättre blir jag på att planera tiden effektivt. Som nu, precis när jag skriver det här inlägget, så ringer förskolan och Lou-Allen behöver gå hem pga hosta. Så bollar deadlines med en pigg unge som får hostattacker då och då.Klipp till några dagar senare. Hej igen :) Vill också berätta om en kurs jag går, kursen heter Next Level Femme och jäklar vilken next level jag hamnade på. I 8 veckor har jag träffat 6 fantastiska kvinnor och lärt mig massor om mig själv och företagande. Från att varit vilsen i allt efter några kaosiga privata år har jag nu en tydlig väg framåt i mitt konstnärsskap och företagande. Trodde aldrig jag skulle lyckas känna den känslan efter bara så få veckor. Otroligt coolt. Rekommenderar kursen varmt, du hittar den här. Men hörni, livet är kaffekoppar som blir kalla, färg som antingen torkar för fort eller för sakta och blogginlägg som tar flera dagar att skriva och ändå inte blir mästerverk. Och det är okej. Ingen är perfekt och hur tråkigt är inte perfekt.
