Bebisar är kända för att vara föränderliga. Precis när en ropar yay så ändrar de rutinerna. Låt oss hoppas att det inte sker nu. För nu är Frankie nämligen en riktig mönsterbebis. 2 månader gammal somnar själv i sitt babynest! Visserligen ganska sent på kvällarna och vi måste stoppa in nappen ca 7 miljoner gånger. Men ändå! Lyxen! Detta innebär nämligen också att jag kan lägga honom i sin säng direkt efter jag ammat på natten så somnar han själv. Bådar gott för framtiden. Den andra bebisen har däremot slutat vara exemplarisk ut i fingerspetsarna och behöver lite hjälp för att somna. Från januari tills nu har hon fått en flaska välling som hon druckit upp i sin säng och sen somnat helt utan assistans. Nu trixar insomningen. Kanske för att hon precis bytt från att sova två gånger per dag till en. Och kanske för att sommartiden kom in och störde. Längtar tills vi hittar nya rutiner med henne. Vi trevar oss fram och försöker med att sitta hos henne och läsa saga + säga åt henne att lägga sig ner och blunda så fort hon ställer sig upp i sängen. Nattningen tar ungefär en timme men sen sover hon superbra fram till 07, 08 på morgonen ungefär samtidigt som Frankie om han inte får för sig att bajsa vid 06 vilket händer ibland. Min sömn är fantastisk när jag får sova. Snarkar tydligen då. Eller bevisligen för Ramón gjorde en ljudupptagning häromnatten. Han snarkar också, högre och mer. Självklart har jag spelat in det. Och så skrattar vi högt åt varandra. Det är bland det skönaste just nu, att vi skrattar åt eländet med småbarnssömnen. Men nu till det bästa. Jag har precis lyckats natta båda barnen själv för första gången! Ramón är och spelar basket. Var så opepp på att ha barnen själv men nu känner jag mig som supeemom. Och så känner jag att det är tur att 11- och 14-åringen somnar själva. De rutinerna har suttit i några år. Godnatt!
