Jag tänker att folk tror att skryt är ett fult ord och att skryta är dåligt. Slår man upp ordet så är betydelsen självberöm, är självberöm också fult? Många säger att det är fult i Sverige, att vi går under jantelagen. Men vad är egentligen jantelagen? Nu ska ni få veta något som ni säkert inte hört förut, jantelagen är nämligen en lag som kommer nämligen från boken ”En flykting korsar sitt spår” som skriven av en dansk författare 1933. Lagen lyder enligt följande: Du skall inte tro att du är något. Du skall inte tro att du är lika god som vi. Du skall inte tro att du är klokare än vi. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi. Du skall inte tro att du vet mer än vi. Du skall inte tro att du är förmer än vi. Du skall inte tro att du duger till något. Du skall inte skratta åt oss. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig. Du skall inte tro att du kan lära oss något. Själv hade jag ingen aning om Jantelagens ursprung. Visste inte heller om att det finns en engelsk motsvarighet som heter ”Tall poppy syndrome” som betyder att någon som åstadkommit något positivt inte erkänns för att folk inte tycker vederbörande är värd det. Tycker vi ska lämna jantelagen och bara låta den leva kvar i boken för att börja tillåta oss att skryta mer, lite självberöm har väl ingen dött av? Jag börjar! Förra veckan prydde nämligen jag framsidan av Sydsvenskan. Och håll i hatten för jag fick både framsidan av huvudbilagan och kulturbilagan. Det är så stort! Som att äntligen bli erkänd för allt passionerat slit. Jag älskar att få jobba med konst och jag älskar när det får hamna i en tidning och erkännas som konst. Det är liksom ett betyg på att jag gör rätt, att jag når fram. Nu är det er tur! Har du något skryt att dela med dig av? Hjälp till att normalisera självberömmet! Glöm inte att följa bloggen via bloglovin
